I'M IN SERIOUS PAIN
Jag gillar inte uttrycket fml (fuck my life) men just nu, FML.Okej nu börjar min lilla olyckliga historia.
Alltid när jag faktisk tar tag i mig själv och ska gå ut och gå så drabbas jag av akut magont så jag inte kan stå upp, eller så börjar det spöregna. Och jag som är så dramatisk har alltid känt att det är som om några högre makter har bestämt att den där Agnes hon ska aldrig komma ut på en promenad. Som om det är bestämt, jag är ämnad till att bli tjock, jag kan ju inte rubba gudarnas plan.Och idag gick det till bristningsgränsen, jag är seriöst förbannad.
Jag skulle ju just på en promenad, jag fick med mig min bror på long board och så gick vi ut. Anton åker glatt på sin bräda och jag springer brevid. Vad fan tror ni händer?? Jag ramlar och glider på asfalten och får skrapsår på hela knäna, handen, armen och axeln. Jag får inte direkt ont utan blir bara förvånad och sur för att mina älskade löparbyxor har världen hål på knäna, och för att jag vet att jag kommer få gå omkring med smärta och as stora plåster nu när vi ska iväg på fredag.. Fan. Sen blev jag både ledsen och fick jävligt ont sen när jag går in i duschen för att spola av mig. Det gick inte att spola vatten på för att det gjorde för ont. När vi tvättade såren och satte på plåster så hade jag så ont att jag ville kräkas. Jag är fortfarande besviken på att det blev såhär och att jag inte kan spola tillbaka den lilla stunden.
Ligger i sängen och ska se film eller läsa för att tänka på annat nu och det planerar jag att göra resten av kvällen. Hoppas det blir bättre till imorrn i alla fall...
Känner mig som en skadad lilla My just..
Och om ni inte gillar mitt klago inlägg så får ni ta upp det med min assistent.
Alltid när jag faktisk tar tag i mig själv och ska gå ut och gå så drabbas jag av akut magont så jag inte kan stå upp, eller så börjar det spöregna. Och jag som är så dramatisk har alltid känt att det är som om några högre makter har bestämt att den där Agnes hon ska aldrig komma ut på en promenad. Som om det är bestämt, jag är ämnad till att bli tjock, jag kan ju inte rubba gudarnas plan.Och idag gick det till bristningsgränsen, jag är seriöst förbannad.
Jag skulle ju just på en promenad, jag fick med mig min bror på long board och så gick vi ut. Anton åker glatt på sin bräda och jag springer brevid. Vad fan tror ni händer?? Jag ramlar och glider på asfalten och får skrapsår på hela knäna, handen, armen och axeln. Jag får inte direkt ont utan blir bara förvånad och sur för att mina älskade löparbyxor har världen hål på knäna, och för att jag vet att jag kommer få gå omkring med smärta och as stora plåster nu när vi ska iväg på fredag.. Fan. Sen blev jag både ledsen och fick jävligt ont sen när jag går in i duschen för att spola av mig. Det gick inte att spola vatten på för att det gjorde för ont. När vi tvättade såren och satte på plåster så hade jag så ont att jag ville kräkas. Jag är fortfarande besviken på att det blev såhär och att jag inte kan spola tillbaka den lilla stunden.
Ligger i sängen och ska se film eller läsa för att tänka på annat nu och det planerar jag att göra resten av kvällen. Hoppas det blir bättre till imorrn i alla fall...
Känner mig som en skadad lilla My just..
Och om ni inte gillar mitt klago inlägg så får ni ta upp det med min assistent.
Kommentarer
Trackback
